Be kind to the world, let a song be your style....-and no matter what happens, be ready to smile :-)

Dessa visa ord som blivit lite av mina ledord, läste jag dagligen under hela min uppväxt på en tavla hängande i familjehemmets badrum.  Innebörden av dessa ord har följt mig genom arbetslivet och dess glada melodi har skrivit sången om mitt liv. Som impulsiv och rastlös tonåring slutade jag skolan efter gymnasiet och gav mig raskt ut i arbetslivet där verkligheten  blev min lärosal och skrivbordet min skolbänk. Under alla år har jag sugit till mig kunskaper och lärt mig av de många olika spännande mötena med människor, uppgifter och kulturer.

Tidigt fick jag förmånen att bli rådfrågad i olika frågor efter att jag ofta var den som både räckte upp handen för att fördjupa mig, samt att inte vara blyg för att komma med dom konkreta förslagen på förändring och förbättring. Att känna andra människors förtroende blev snabbt *en stark drivkraft och jag beslöt mig för att stanna i den filen genom resten av mitt arbetsliv.

"Välutbildade idioter och bananer är de två klart värsta sakerna jag vet"

Under mina år som rekryterare hade jag förmånen att få mötas och samtala med en mycket stor mängd människor. Många av dessa människor var mitt i arbetslivet och sökte sig av olika anledningar nya arbeten, men den klart största gruppen var relativt unga människor i starten av sitt arbetsliv och med rykande färska högskolepoäng redo att satsas i livets verkliga karriärsspel. Omöjliga anspråk, ofta satta av drömmen om pengar, någon kaffestinn fackrepresentant  eller studievägledare resulterade ofta i att dessa personer förblev oanställda. Här skapas ståndpunkten:

...Välutbildade idioter och bananer är de två klart värsta sakerna jag vet.  Jag är en sann troende av utbildning och kunskap, men utan rätt förankring i antingen egna erfarenheter eller en öppen, fantasifull, nyfiken och kreativ hjärna som är beredd att ge, har den ett ganska litet värde.